You are here
Hem > Åsikter > Suicide Squad

Suicide Squad

DC:s filmadaptioner har varit under en hel del kritik på sistone. Många anser att de inte levererat något sevärt sen The Dark Knight Rises, vissa anser att de tappade formen redan efter The Dark Knight från 2008. Själv har jag varit ganska positiv till det mesta Warner producerat med DC. Jag gillade Man of Steel väldigt mycket vilket gjorde att förväntningarna på Batman vs. Superman var höga men trots att den filmen hade problem känner jag att det fanns behållning i den. Suicide Squad är första gången även jag känner hur skeppet börjar kantra och är i stort behov av att någon får rätt på skutan.

screen-shot-2017-01-13-at-18-08-33Task Force X eller Suicide Squad som koncept går ut på att staten anlitar DC-universumets många skurkar för att utföra hemligstämplade uppdrag så staten slipper få sina tassar smutsiga och blodiga om något går fel. De är också tänkta att främst användas som dödliga verktyg emot så kallade metamänniskor, DC-universumets motsvarighet för Marvels mutanter. Världen är rädd för vad som skulle ske om Supermans onda motsvarighet skulle dyka upp så strategin blir att bekämpa eld med eld, där elden utgörs av en grupp förbrukningsbara interner.

Mitt intryck var att Suicide Squad var ett SWAT-team som opererade i hemlighet. Då är det konstigt att det första uppdrag plutonen ges är ett av mänskligheten-är-körd-om-vi-inte-lyckas-kaliber. Här hade DC chansen att skapa en film med en annorlunda ton. Den kunde varit lite mer återhållsam och intim. Jag gillar tanken kring en DC-film som haft en försiktig militär nyans där man utnyttjat sällskapets många olika förmågor. Istället pågår det på gränsen till fullskaligt krig i Midway Citys gator mot övernaturliga fiender. Det är så långt ifrån intimt man kan komma. Besynnerligt öde stadsgator är inte intimitet, utan snarare tecken på en krigszon. Alla superhjätefilmer måste inte ha innehåll av episk världsförstörande klass för att förföra och imponera. Sucide Squad är filmen som visar små tecken på detta men som väljer att gå rakt motsatta vägen.

Filmen verkar också ha väldigt bråttom att slänga in tittaren och sin samling missanpassade brottslingar i hetluften utan att först etablera dem som en fungerande trupp. Jag hade uppskattat ett litet uppdrag före med syftet att låta gruppen bekanta sig med varandras egenheter och egenskaper. Det som uppstod nu var att jag blev förvillad och trodde filmen var i sitt slutskede betydligt tidigare än förväntat. Filmen skruvade upp hot- konsekvensgraden i ett förbluffande tempo utan förvarning baserat på en smått korkad premiss som involverade Enchantress.

screen-shot-2017-01-13-at-18-07-48
Joel Kinnaman och Will Smith som Rick Flagg och Deadshot

Eftersom filmen har så bråttom att introducera karaktärer är det också där mycket vikt landar när det kommer till hur man dömer filmen. Här är mina åsikter kring skådepelarinsatserna väldigt spridda. Vi kan börja med Jared Leto och Margot Robbies tolkningar av Jokern och Harley Quinn.
De känns bägge onödigt tillgjorda. Jag lovade mig själv att gå in med ett öppet sinne vad anbelangade Letos Jokern men han fungerar helt enkelt inte i filmen. I trailers fungerade hans små instick men vid längre utläggningar låter han mest löjlig och märklig. Bara rösten i sig är distraherande. Leto är i grunden en duktig skådespelare men ett taskigt manus i kombination med vansinnigt överspel skapar en lättglömd version av Jokern och en tragisk filmdebut för Harley. Varför är ens Jokern med i filmen? Han är mest där för att bygga upp Harleys bakgrund men hans närvaro kladdar mest ner historien med ännu en onödig berättartråd. Målet var troligen att skapa obehagliga tillika galna och oberäkneliga karaktärer men det fungerar inte. Inget är minnesvärt.

Då är det istället Will Smith som bör beundras för ett betydligt mer dimensionerat porträtt än Deadshot möjligtvis förtjänar. Här har man valt att belysa världens farligaste skytts kärlek till sin dotter för att skapa lite empati och det räckte faktiskt för mig. Han är fortfarande dödlig, rå i truten och tilltalar kvinnor illa men det finns motiv där för att driva honom. Även Jay Hernandez som en pacifistisk Diablo är en karaktär som kändes intressant att utforska även om jag får påstå att man mot slutet slarvade bort potential. Joel Kinnaman gör en relativt intetsägande Rick Flag och Viola Davis överraskar då och då som den hårdföra ledarn för Task force X. Det övriga gänget kan jag leva utan. De varken imponerar, sticker ut eller är horribelt dåliga.

screen-shot-2017-01-13-at-18-14-37

Den största bristen är hursomhelst att filmens manus inte får gruppen att fungera ihop på ett trovärdigt eller intressant vis. Gör man en ensemblefilm utan att ha lagt ner förarbetet att etablera karaktärer får man vara redo att ta konsekvenserna. Detta är även något som oroar mig inför kommande Justice League. Det har alltid känts som DC vill skapa ett eget Avengers utan att lägga in arbetet som krävs. Marvels mångåriga tålamod är värt att beundra ur det perspektivet. Marvels har förtjänat sin ensemblefilm. Med Suicide Squad försöker DC dessutom “jump the gun” och kvickt ordna sig en bad guy-film med Guardians of the Galaxy—estetik. Problemet är att Suicide Squad inte äger och därmed inte förtjänar sin stil. Jag brukar sällan tycka musik är dåligt implementerat i film men inget känns genuint eller uppriktigt med bruket av popmusik i Sucide Squad. Den används varken för komisk, emotionell eller effektfull timing och den grönlila neonflammande designen vi sett överallt i marknadsföringen försvinner inom loppet av 15 minuter. DC hade chansen att göra en film med en cool intressant design men det ser ut precis som vanligt.

I sin marknadsföring använder Warner “Worst heroes ever?” som slogan. Men består Sucide Squad ens av det? Består Task force X av superskurkar som tvingas jobba mot sin vilja eller är de bara krystat uppkäftiga hjältar? Sucide Squad vågar inte. Man kan inte bara bunta ihop en hög med nihilister och tro att saker per automatik skall vara annorlunda. Sucide Squad försöker att vara cool och vågad men lyckas inte vara mer än något högst konventionellt och ordinärt.

Kommentarer

Kommentarer

Leave a Reply

Top